Slutligen dumpade det ner snö, som man väntat. Skönt att man numera slipper förstöra kanterna varenda dag, trist att det bara är en dag kvar i Coronet!! Har annars haft några halvdåliga dagar, först en storslalomträning som kändes skit, svinbra underlag, lite för bra för att första åken i bana skulle kännas bra. Därefter en inställd dag pga snöfall (skulle aldrig hända i Sverige). Storslalomrace idag, gick ut 23:a utan några som helst förväntningar, gjorde varannan sväng bra och varannan dålig ungefär fram tills jag satte mig på bindningarna i en kompression strax sex-sju käppar innan mål, slappnade av lite för tidigt. Nåväl, ny dag imorgon, slalomrace, bib 20!

08/30/2013 - 12:08 | Kategori: | 0 Kommentarer »

Man kör på vänster sida i detta land, vilket är lite förvirrande. Man kommer in i det ganska snabbt, men man måste ändå tänka till. Det händer att folk glömmer av sig, och det var precis det som hände idag. Bilvägen upp till Coronet Peak tar cirka tio minuter från botten av berget, och den slingrar sig upp med många skymda kurvor. Anton kör, jag sitter bredvid, som vanligt lyssnar vi på Rock 100.0 och Guns N Roses "Welcome to the jungle" drar igång. Jag säger något i stil med att "den ligger på världens bästa platta - Appetite for destruction". Livet är väldigt härligt. Klockan är strax efter sju på morgonen och solen är på väg upp bakom bergen i horisonten. Vi kör (på vänster sida) i ca 50-60 km/h, och får innerkurva i en hyfsad vänsterböj. Och tro fan att vi får möte. Båda fordon bromsar för livet, mötande fordon verkar inte ha en tanke på att vika över på rätt sida, utan styr mot diket, dvs det hållet vi egentligen vill åt. För att undvika mötande bilen tvingas vi ut i det egentliga mötande körfältet. Anton parerar och snor på ratten som om han inte gjort något annat i sitt liv. Det är med hårfin marginal vi inte frontalkrockar, och ren tur har vi att vi inte möter någon bil när vi är på fel sida. Vi blev lika rädd som arg. Ett halvminut senare kom vi fram till skidområdet, min puls hade nog inte gått ner ett endaste slag.

Det är inte särskilt många som är uppe på berget såpass tidigt, så vi börjar fråga runt om det är någon som vet vilken den guldfärgade bilen kunna tillhört. Det visar sig vara en tränare i det amerikanska laget, tydligen skulle hade han glömt något nere i byn, så han var på väg ner när vi mötte honom. Antagligen har han kört på fel sida ända från början (ca 500 meter), det är väl så felet oftast uppkommer. I vilket fall, vi pratade bara med åkarna, tränaren syntes inte till. Tur var väl det, jag hade nog gått lös verbalt ganska hårt och ovackert. Idiot.

08/28/2013 - 06:01 | Kategori: | 0 Kommentarer »

Inställd träningsdag häromdagen som sagt, så efter att någon nämnde "skydive" så tog det bara en halvtimme så var vi på väg med bilen till Wanaka för att hoppa. Ärligt talat var jag mer nervös under bilfärden än under flygfärden, vet inte varför. När det var min tur att hoppa steg dock pulsen med 100 slag på fem sekunder. När jag satt där på kanten, på 3500 meters höjd, benen dinglandes i luften, var jag inte så kaxig. Men när vi väl hoppa så kom den där härliga känslan inom en då man faller, hjärtat i halsgropen och andningsstopp. Den känslan varade i cirka 5-7 sekunder. Jag har alltid undrat hur länge den håller i sig i ett fritt fall, nu fick jag svaret. Resterande halvminuten som vi föll innan fallskärmen vecklades ut så var det ren njutning, jäklar vad häftigt det var. Känslan att man bara faller mot marken i 200 km/h, oslagbart.

08/25/2013 - 11:55 | Kategori: | 0 Kommentarer »

När vi kom upp till backen igår vid 06:50 så hade underlaget frusit i tävlingsbacken där paralymicsåkarna höll till, men i träningsbacken var det värdelöst. Pistmaskinen hade varit ute för sent på natten och gjort underlaget till ett bollhav. Trist, vi provade att sätta bana, men det var sämre än värdelöst så efter lite friåkning bestämde vi oss för att packa ihop allt och åka hem istället. Dave kom sedan med en bra idé att åka till Wanaka för en adrenalinkick, and we got it. Skriver mer imorgon om detta när jag har bilder tillgängligt. Bilderna ovan är också från Wanaka, fint beläget vid vatten och berg. Åt en god glass och kastade macka, bekymmerslöst värre.

Dagens träning var däremot klockren, stenhårt underlag rakt igenom, naturbalk. Första riktigt bra träningen på denna resa, äntligen. Körde totalt nio åk, vilket innebar att jag ökade antal träningsåk på denna resa med drygt 30%. Kändes som att jag utvecklades ungefär lika mycket som skidåkare också.

08/24/2013 - 07:35 | Kategori: | 0 Kommentarer »

Hittade en repris från onsdagens tävling. Jag gick ut som nummer fem (cirka 7-8 min in i klippet) i förstaåket, och jag låg tretton efter första vilket innebar att jag gick ut som artonde man i andraåket (cirka 4 tim och 57 min in i klippet). Inte så jättebra åkning som sagt, men men.

08/24/2013 - 06:33 | Kategori: | 0 Kommentarer »

Ledig dag idag, så har varit ute och snurrat i krokarna med hyrbilen. Queenstown och dess omgivning är verkligen vackert. Kvällen har spenderats i casa del "Poplar Lodge". Vi är totalt 10 skidåkare som bor här, folk från både USA, Kanade, Norge, och så jag och Anton. Lite trångt i huset, men det håller nere kostnaderna vilket är bra. Imorgon blir det skidåkning igen, rapporterna säger kyla inatt, hoppas hoppas.

Förresten, om någon tycks sig känna igen bergskedjan (The Remarkables) i bakgrunden... mycket riktigt, dessa berg utgör delar av "Mordor" i "Sagan om ringen"-trilogin. Filmerna är för övrigt till stor del inspelade i området runt Queenstown.

08/22/2013 - 10:45 | Kategori: | 0 Kommentarer »

Efter två dagars slalomträning så kändes formen inför dagens race helt ärligt halvbra. Det har varit saltföre och allmänt väldigt svårt att få in en skön känsla i åkningen. Nu handlar det inte alltid om att glassa omkring och hitta en skön känsla, verkligheten är en annan, många gånger är det svåra förhållanden och då handlar det om att bara vara brutal och attackera. För det krävs självförtroende om det skall hålla mer än fem käppar. Jag är väl inte riktigt där ännu i min åkning, vilket visade sig lite idag.

Gick ut som femma eftersom jag hade poäng med mig i cupen från Australien, hade jag inte haft det hade jag startat som nummer 45 idag (med 18 i points), ganska bra startfält med andra ord. Första banan var i genomsnitt 12 meter och väldigt rund stakat. Inget jag föredrar, men jag gjorde ett okej åk, inget mer än då. Skulle någon panikväcka mig mitt i natten skulle jag nog kunna göra om åket sekunden efter. Jag låg i alla fall trettonde efter förstaåket, mycket tack vara att underlaget snabbt blev dåligt. I andra åkte jag ännu ett actionlöst åk, snäppet sämre än första till och med. Jag rasade till en slutlig 18:e-placering, cirka tre sekunder efter vinnande David Chodounsky. Som sagt, fanns mycket tid att hämta, men den sista attacken och självförtroendet i åkningen saknas. Jag gjorde några riktigt vassa åk i Australien, men tyvärr är det för mycket upp och ner just nu, hoppas bara att kunna plocka fram ett par bra åk i nästa veckas avslutande tävlingar. Om dessa blir av så att säga...

Snöläget är just nu katastrofalt dåligt, jag vet i tusan hur det blir med träning kommande dagar om vädret fortsätter som det är nu. Liftkort plus banträning går på cirka 1000 kronor om dagen, så hoppas på lite kvalité nu, det är så gott som dags.

08/21/2013 - 07:44 | Kategori: | 0 Kommentarer »

Sista tre racen i Thredbo gick inte riktigt som planerat. Första racet, som ingick i ANC, åkte jag på fel sida om sista käppen (se bild på ovan). Vi killar körde banan till höger på skärmen sett, och jag passerade sista käppen på höger sida på skärmen sett (skiers left). Alla hade besiktigat så som jag åkte, grejen var bara den att när föråkarna åkte fel (dvs denna väg) så rapporterades detta upp till start. Problemet var bara att jag stod och pissade när detta skedde, så jag missade informationen. Dessutom fick jag inte höra det i den banrapport som jag fick på radion 1 min innan start heller. Lite otur och tråkigt, men i slutändan är det ju ändå mitt eget fel. I efterhand så kan jag inte förstå hur jag och de flesta andra lyckades besiktiga fel, för sista käppen är en dubbelstakning (samma käpp som damernas), det borde jag sett. Men men, man lär sig något nytt varje dag. Racet efter var jag riktigt förbannad och tog ut detta i åkning, och smällde till med tredje snabbaste tid i förstaåket, 0,7 sek efter Chodounsky. I andra satsade jag lika hårt, allt för att försöka få till ett toppresultat, men dessvärre grenslade jag oturligt nog halvvägs ner. Vilken dag.

Sista tävlingen i Thredbo var även den ANC, men eftersom jag blev diskad dagen innan så hamnade jag utanför topp 15 och fick istället gå ut som nummer 17. Inte lätt att då hänga på de snabbaste när de startar 1-7, och jag hade också i huvudet att jag verkligen inte ville riskera att åka ur igen, för då skulle jag inte vara topp 15 på ANC-tävlingarna på Nya Zeeland. Jag gjorde två stabila åk och slutade tillslut sexa, vilket nog kommer räcka till att starta topp 7 till kommande ANC-race. Stort grattis till Anton i denna tävling som smiskade till amerikanerna och tog hem tävlingen med marginal, och dessutom gjorde en sexa, grymt.

Packade sedan snabbt ihop i Thredbo, hann med några kängurus på vägen ner från berget, var i Melbourne vid halv tolv. Tvättade och packade om, i säng halv två, somnade halv tre. Upp innan sex, flyget lyfte nio, framme ett på Nya Zeeland. Hyrbil, vänster körfält, förvirrad, vilsen, och hungrig. Däckade i sängen tidigt och var uppe i backen vid sju på morgonen (kl fem australiensisk tid). Storslalomtävling på schemat, hade inte åkt ett åk på gs-skidorna sedan april månad. Kändes ganska kass på inåkningen, och efter besiktning valde tävlingsorganisationen att flytta tävlingen till dagen efter (läs idag). Och då bestämde jag mig för att skippa den tävlingen för att istället kunna träna slalom idag, med tanke på att jag inte tränat storslalom på grund av dåliga förhållanden här nere så skulle jag inte kunna varit i närheten av att prestera ett någorlunda resultat. Så, träning i slalomhanget idag istället alltså, tuff och givande träning. Backen har varit opistad och jättesaltad jag vet inte hur många dagar i sträck, vilket gjorde åkningen lite guppig emellanåt. Återkommer med fler bilder på hanget imorgon, mera träning då nämligen!

08/19/2013 - 11:43 | Kategori: | 0 Kommentarer »

Igår, på min 25-årsdag, blev det äntligen race. Måndagens regn och nattens snöfall gjorde att förhållandena blev väldigt svåra. Första banan var rak satt, snön var mjuk rakt igenom och jag hade ingen aning om vilken nivå jag skulle våga lägga åkningen på. Gick ut som nummer sex och överdelen såg inte alls trevlig ut när dessa fem grabbar hade åkt (och värre blev det självklart). Jag tog inga risker och gjorde ett stabilt åk, trodde att det skulle vara ganska bra när jag gick i mål men jag var rejält distanserad, ca 1,5 sek bakom ettan... Bytte taktik inför andraåket och då släppte jag allt vad jag hade hela vägen. Underlaget var igen riktigt utmanande, men att gasa 110% kändes mer stabilt än att safe:a, inte så konstigt egentligen. Åkte riktigt fort emellanåt och hade också tredje tiden i det åket, vilket gjorde att jag klättrade från en tionde till fjärdeplacering. Tre amerikanare knep placeringarna ett, två och tre, närmare bestämt Will Brandenburg, David Chodounsky och Tim Kelley. Jag var dock 1,7 sek bakom Will, okej han är en bra skidåkare, men jag hade gärna velat vara lite mindre efter.

Ny dag idag, och inställd dag idag. Regn igen imorse. Om vädret är med oss imorgon blir det två race då, och ett på fredag som planerat. Då blir det full gas från början.

08/14/2013 - 03:20 | Kategori: | 0 Kommentarer »

Mitt i den australienska vintern, och det spöregnar, och så har det gjort senaste 12 timmarna. "Weather day" idag med andra ord, prognosen säger bättre väder imorgon, får väl se hur det blir med underlaget...

08/12/2013 - 07:25 | Kategori: | 0 Kommentarer »

Sidor