Kanahobben

Igår var jag ute i snöovädret och tömde mig själv upp för kanahobben, dvs vägen upp till Anjatoppen. Allt som allt en runda på sju kilometer, fyra km klättring (kilometermarkeringarna syns på bilden), och tre kilometer uppvärmning och nerjoggning. Eftersom vägen upp ligger i skugga mer eller mindre hela dagen, och används som skoterspår under vintern, är det fortfarande en meter snö där - dock hårdpackad. Vägen sträcker sig tre km, och sista kilometern går uppför Mickelspasset. En decimeter nysnö gjorde att det var trögt upp, fick slita hårt. Jag sprang där lutningen var som minst, och fick lov att gå med högt tempo där det var som brantast. 32 minuter tog det, säkerligen inget världsrekord, jag kände mig enormt stum i benen hela vägen.

Tanken med denna typ träning? Ingen alls egentligen, mer bara att jag gillar utmaningar. Träning blir lätt enformig, ibland måste man hitta på något annorlunda. Men sen tycker jag det är bra för skallen att köra några skonsamma grispass direkt efter skidsäsongen / i början av barmarkssäsongen, just för att komma in i träningstänket.

Lägg till ny kommentar

Filtered HTML

  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Tillåtna HTML-taggar: <a> <em> <strong> <cite> <blockquote> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Rader och stycken bryts automatiskt.

Plain text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.